Glöms aspekten av arbetsskydd och -hälsa bort vid eftersträvan att uppnå effektivitet och produktivitet?

Något som alla ovannämnda har gemensamt är att de handlar om frågor som på ett eller annat sätt har en stark sammankoppling med arbetstagarnas (liksom även arbetssökandenas) välbefinnande och arbetsförmåga, vilket kan anses vara centralt om vi vill uppnå de samhälleliga mål som har fastställts.

Av någon orsak är den pågående årstiden, hösten och den annalkande vintern, en populär tid för genomförandet av ändringar och samarbetsförhandlingar på arbetsplatser.  Detta syns tydligt även i förbundets arbetsrådgivning. Allt fler kontakter gäller frågor angående oron, som ändringarna möjligen kan medföra. Många är oroliga över framtiden och huruvida förfarandet gått rätt till, i enlighet med lagens anda. Oron och sinnesstämningen, som förmedlas av kontakterna, är påtaglig.

Ändringar i arbetslivet kan inte undvikas, men de är ofta förknippade med ovisshet och rädsla för det kommande. Dessa känslor, som drabbar såväl dem som är föremål för samarbetsförhandlingarna, som dem som påverkas av omorganiseringen och samarbetsförhandlingarna indirekt, utgör en utmaning för arbetsvälfärden och kan påverka arbetseffektiviteten och arbetsmotivationen. Ändringar i arbetslivet medför ofta även olika slags spänningar på arbetsplatsen och arbetstagarna emellan. I värsta fall kan detta leda till sämre psykiskt mående och ohälsa.   

Arbetslagstiftningen utgår från principen om skydd för arbetstagarna. Den senaste tiden har det i diskussioner framförts att den gällande lagstiftningen dåligt möter de behov som dagens arbetsliv ställer. I dessa diskussioner glöms syftet bakom arbetslagstiftningen lätt bort, då produktivitet och konkurrenskraft läggs i andra vågskålen och ändringar måste fås till stånd med hård tidspress.  

Speciellt under dessa förändringens tider är det ytterst viktigt att aspekten av folkets arbetsskydd och välbefinnande inte glöms bort. Tvärtom borde välbefinnandet tas som utgångspunkt för alla förändringar i arbetslivet, såväl i lagstiftningen som i praktiken, vilket kunde tänkas mer sannolikt bidra till ett bättre och hållbarare slutresultat.  

Skribenten är arbetarskyddsfullmäktig och jurist på Juristförbundet och svarar för medlemsrådgivning i arbetsrättsliga ärenden